Om man inte är ute efter det allra hetaste i mobilväg har Samsung en A-serie som rör sig i det ”övre mellanprissegmentet”, som det så fint heter. Här tar vi en titt på minstingen i serien – Samsung Galaxy A3.
A-serien marknadsförs som ”Same Galaxy DNA. Different attitude.” och är ett billigare alternativ för den som vill ha en bra mobil till ett bra pris. Samsung A3 har också två större syskon som heter A5 och A7, med 5,2″ respektive 5,5″ skärm. A3:an är alltså minstingen med 4,5″ skärm, vilket för mig är fullt tillräckligt.
För att göra saker extra förvirrande för konsumenter har Samsung släppt inte mindre än tre (!) versioner med namnet Galaxy A3. Den första versionen som testas här har beteckningen A310F och heter ”Samsung Galaxy A3” medan de andra versionen kallas för ”Samsung Galaxy A3 (2016)” och ”Samsung Galaxy A3 (2017)”. Alla versionerna skiljer sig på flera områden så jag vet faktiskt inte varför de väljer att sälja dom med samma namn. Den nyare versionen har bl.a. större skärm, är 1 mm tjockare, är dyrare och jag föredrar därför den första versionen. Här är en länk till en jämförelse mellan de tre A3-modellerna.
Designen på telefoner är verkligen sjukt tråkig nuförtiden. Det är knappt ens lönt att lägga upp bilder på A3:an för den ser precis ut som alla andra telefoner gör nuförtiden.
Jag tänker på hur Nokia experimenterade med vansinniga mobildesigner under sin storhetstid. Men det var också delvis deras spretiga modellutbud som blev deras fall.
Nokia – Mästare på kreativ mobildesign. Dagens konkurrens gör experimenterande omöjligt.
Bild tagen med Samsung A3
Varför skriver jag nu om Nokia? Åter till Samsung:
Som med alla dagens smartphones måste man ladda A3:an nästan dagligen om man använder den mycket. Jag har haft A3:an i över ett år och batteritiden har inte försämrats avsevärt. Den största batteritjuven är skärmen och jag har dragit ner ljusheten ordentligt för att spara på batteriet. Batteriet kan inte bytas på denna modell, vilket är ett minus och kanske drar ner på livslängden på telefonen.
Telefonen känns hyfsat snabb och jag har aldrig upplevt att den laggar när man spelar spel. Operativsystemet Android går att uppgradera till Marshmallow, vilket flyter på bra.
Det största minuset är ändå kameran som trots sina 8 megapixlar är betydligt sämre än kameran på min gamla telefon, den 3 år äldre Samsung Galaxy S2 också med 8 megapixlar. Färgerna blir blaskiga och detaljerna suddiga, särskilt då ljuset inte är det bästa. För att försöka förbättra bildresultaten kan man använda olika inbyggda filter men det blir bara värre.
En specifikation jag tittar extra mycket på vid val av telefon är tjockleken på telefonen. Då jag alltid har den i jeansfickan vill jag så klart att den ska vara så tunn som möjligt. Med sina 6,9 mm är den tunn som ett tuggummi och faktiskt en av de tunnaste på marknaden trots att det varken är någon ny eller särskilt dyr modell.
Betyg:
Slutsats:
Ifall man inte är ute efter premiumfunktioner som t.ex. fingersensor eller VR-stöd är det här en mycket prisvärd telefon. Om man fotograferar mycket kanske man skall tänka till lite extra för största minuset sitter i kameran enligt mig.
Det märks verkligen att utvecklingen går framåt då man kan få en så här kompetent mobil för under 2000 kr.
Livet är ett test 